// Fråga en objektivist

Det finns många invändningar att resa mot gudstro. Ytterst är tron på övernaturliga väsen arbiträr, d.v.s. godtycklig och skild från fakta. Frågan ”men tänk om…?” bemöts ofta som om den angav en möjlighet eller sannolikhet värd att ta på allvar. Det gör den inte. Frågan saknar grund och kastas bara upp i luften där den blir hängandes. En fråga som saknar grund är inte en fråga om verkligheten; frågor skilda från verkligheten kan inte besvaras. De saknar kognitiv status och kan därför inte bemötas utan bara ignoreras som om inget sagts. Kognitivt har ju inget sagts.

En annan invändning består i svårigheten att definiera Gud på ett sätt som gör att han blir både logiskt möjlig och relevant. Begrepp som ”allsmäktig” och ”allvetande” strider mot identitetslagen; att vara är att vara något specifikt – och att vara något specifikt är att ha en bestämd och därmed begränsad natur. Man kan tala om att det finns ett oändligt antal decimaler på pi, vilket är sant i teorin. Däremot kan man inte skriva ner det oändliga antalet. Skrivytan är begränsad, pennorna är begränsade, ens livslängd är begränsad etc. etc. Av samma skäl som man inte kan skriva ned ett oändligt antal decimaler på pi, är det omöjligt att vara allsmäktig, allvetande, eller dylikt. Oändlighet är inte ett mått utan avsaknad av mått. Det anger potential, aldrig faktisk realitet.

Det finns olika försök att komma runt den här problematiken. Panteister tänker sig t.ex. att Gud är naturen. Därmed gör man begreppet trivialt; det blir med Dawkins ord ”ateism i kostym”. Ett annat försök gjorde teologen Rudolf Otto, som menade att Gud var das ganz andere, m.a.o. det helt och hållet annorlunda. Men vad är det som förenar allt som existerar, om inte det faktum att allt som existerar existerar. Det helt och hållet annorlunda kan bara vara det som ej finns till, och därmed har vi skjutit Ottos definition i sank. Det vanligaste är emellertid att man helt bortser från dilemmat, och menar att det helt enkelt är fråga om att ta ett trossprång (”a leap of faith”).

Jag vill passa på att ta upp en värdeteoretisk invändning också. Ayn Rand menar att vi har värden därför att saker och ting står på spel för oss. Vi har saker att vinna, och vi har saker att förlora. Således definierar hon värden som ”det man strävar efter att vinna och/eller behålla”. Skulle Gud kunna ha några värden? Inget står på spel för den som är odödlig, immun mot sjukdomar och skador, som inte kan förstöras och är oberoende av allt och alla för sin fortsatta existens. (Rand illustrerar principen med en oförstörbar robot.) En sådan Gud kan inte ha några värden eller målsättningar. Hur skulle han då motiveras att över huvud taget agera? Den som inte agerar kan inte skapa någon värld, än mindre bry sig om hur människorna i världen lever sina liv (ned till minsta onanivana).

Det här blev lite längre än jag hade tänkt mig. Den främsta invändningen är dock de metafysiska och kunskapsteoretiska; den värdeteoretiska nämner jag bara för att den så sällan blir hörd.